efter auberginen kommer rödbetan.
jag har aldrig tillagat rödbetor. eventuellt hackat den inlagda burkvarianten någon gång men det räknas knappast. men så bestämde jag mig för att göra rödbetsbiffar panerade i sesamfrön. jag gjorde lite research i vegetariska kokboken (i vilken grönsaksbiffar obegripligt genomgående kallas “vegetter”) men där fanns inget vettigt att hämta men jag tänkte att det borde ju räcka med ett ägg och lite mjöl för att binda ihop rödbetsrivet.

på ica frågade jag om det möjligtvis fanns en mindre förpackning sesamfrön.
min otroliga okunskap när det gäller rödbetor gjorde sig påmind direkt när jag återigen fick konsultera vegetariska kokboken om man skulle skala rödbetorna eller bara tvätta dem.

sen rev jag rödbetorna i vad jag trodde var lagom stora rivbitar. och här någonstans tror jag problemen började.

det gick inte att hålla ihop biffarna. jag hällde på mer mjöl och kramade ur vätska men det gick bara inte.

tillslut lyckades jag åtminstone lägga rivet i högar och rulla dem i sesamfrön.

men det blev inga biffar. “jag kan kanske tänka att det är rödbetsrårakor” tänkte jag för att uppmuntra mig själv. men det blev inte ens det. det blev stekta, rivna rödbetor.

————————————–
senare kände jag att jag var tvungen att göra något mer med den förbannade halvkilospåsen sesamfrön, bakade en halv sats foccaccia och hällde på lite frön. tyvärr dödade jag jästsvamparna med för het degvätska så brödet blev stenhårt och sesamfrönen ramlade av direkt.
