Här står min vän An
na i julig röd tröja och bakar inför julen 2007.
Idag är det inte bara första advent utan också dagen då Anna drar igång sin årliga julblogg. I år både på wordpress och på blogspot. I år på wordpress.
eller
(Publicerad i Nerikes Allehanda 081130)
I årets tv-kalender singlar inte snön vackert ner över en klassisk julby med tända ljus i varje fönster. Istället pågår en fartfylld jakt på jultomten i en steril framtidsstad.
NA har smygtittat på årets julkalender ”Skägget i brevlådan”.
De tre vännerna Renée, Lage och Klas bor i en grå och vit stad, långt borta från julmys och röda stugor. Men det betyder inte att julen är oviktig. Här postar nämligen alla, barn som vuxna, en önskelista till tomten. När den lite klantige Lage lagt sitt röda kuvert på tomtelådan inser trion att han råkat skicka en inköpslista istället för sin önskelista. Lage riskerar nu att få 500 gram smör istället för ett par mörkblå paljettbyxor i julklapp. De bestämmer sig för att söka upp tomten, men när de börjar sin jakt märker de att det är fler som är ute efter tomten, mystiska sällskap med dunkla motiv.
Årets julkalender är skriven av Kalle Lind och Måns Nilsson, känd som ena halvan av komikerparet Anders & Måns.
-Det är mycket julreferenser i kalendern, men inte så mycket julmys. Vi har prioriterat spänning och humor. Vi har inte heller fegat när det gäller att göra en avancerad intrig där man måste hänga med lite, säger Måns Nilsson som också spelar Klas.
-Men det finns ju ett jultema, det är en historia som fokuserar mycket kring att vi måste lösa det här med julklapparna. Julen är inte försummad, säger Anders Johansson, den andra halvan av komikerduon, som spelar Lage.
Med sitt krulliga hår, tafatta uppsyn och klumpiga stil är det Lage som kommer att gå hem hos de minsta barnen, tror Anders Johansson.
-Och de vuxna kommer att uppskatta det lågmälda, detaljerade skådespeleriet, säger han och skrattar och fortsätter:
-Nej, men dels tror jag att både barn och vuxna vill se hur historien utvecklar sig, sen finns det väl sådant som är universellt roligt, när man trillar från en stege och slår sig så det ser roligt ut. Men det kanske inte är så sofistikerad situationskomik.
Måns Nilssons Klas har utseendedrag av Vesslan i Ture Sventon-böckerna och en personlighet som Måns Nilsson själv beskriver som ”Lite George i Seinfeld, lite Sniff i Mumindalen”.
Den uppfinningsrika Renée får stå för förnuftet. Hon leder tomtejakten och hennes enda svaghet är att hon somnar av för höga ljud.
Speciellt för i år är att det för första gången sedan 1976 är samma karaktärer i radions kalender som i tv-kalendern. I radions ”Klappkampen” så ska Renée och Lage hjälpa Klas att hitta en fin julklapp till sin mamma.
-I radion kan man säga att det mer är tolv program i två delar. Man måste inte följa slaviskt för att hänga med, utan kan lyssna på två avsnitt i taget, säger Måns Nilsson.
Både han och Anders Johansson tycker att det är en ära att få vara en del av kalender-traditionen. Och de tycker att alla barn som tvivlar på att tomten finns ska slå på tv:n på torsdag.
- De ska titta, för de kommer få sina fiskar varma. I den här världen finns tomten på riktigt, säger Måns Nilsson.
Susanne Claesson
har du en halvtimme över de närmsta 30 dagarna (så länge ligger svt-avsnitt uppe efter sändningsdagen) så titta på beckman, ohlson och can från i fredags då fyra män, vissa mer självupptagna än andra, björn ranelid, björn wiman, kay pollack och henrik schyffert diskuterade pretentioner. den osannolike björn ranelid sa saker som “jag doppar min tumme i svärta och sätter en genetisk slinga på en vit äng som ibland kallas boksida”. bara en sådan sak gör programmet värt att se: titta här
när jag tittade på kobra förra veckan och kristoffer lundström hade kristoffer lundström-myst sig igenom sin sista mening, så ropade jag ut “kolla, det är hampus!” till tv:n och den som ville lyssna, eftersom hampus hade remixat slutmusiken.
när johan tittade på kobra den här veckan och kristoffer lundström var klar, så sa han “kolla, det är dragan!” eftersom andreas hade remixat slutmusiken.
Här kan man lyssna på remixarna och jag funderar på vem jag känner som kan tänkas remixa nästa vecka.
igår öppnade femte omgången av biennalen electrohype på konsthallen i malmö. tidigare i veckan pratade jag med två av de deltagande konstnärerna, doug back och kristoffer myskja. resultatet kan man bland annat läsa här.
om exakt 20 minuter ska jag och cindy se the wackness med ben kingsley och olivia thirlby och nån kille som var med i vanity fairs young hollywoodissue.
trailern är fin i varje fall.
jag förstår inte. nu har jag läst minst tre texter om joshua ferris “så fick vi se slutet” där det hävdas att den svenska översättningen är “riktigt bra”, “smidig” och “på pricken”. jag förstår inte. jag förstår verkligen inte. jag slutade läsa efter bara 20 sidor (den klarade inte ens 50-sidors-regeln) för att översättningen var så outhärdlig.
idag skriver jag i kristianstadsbladet om vägverket, valvakan, new york times och tolkningsmatchen i nyhetsflödet.
kom hem från jobbet vid 01.00 och orkade valvaka fram till 03.30 ungefär. Då var ställningen 102-34 enligt NBC och 77-34 enligt SVT. jag zappade mellan 1:an, 4:an och 5:an och alla tre valvakorna var ungefär lika krystade och lika träiga. (och alla hade den obligatoriska taskiga vitbalansen i sina USA-studios). kristian luuk som visade kandidatreklampå 5:an var väl bra, annars kändes det mesta ganska sömnigt.
för övrigt vann jag en handstilstävling igår.
