Ut i rymden – intervju Viktor Johansson
- Jag skrev den samtidigt som min diktsamling “Kapslar “. Så man kanske kan tänka “wow han har skrivit en bok på ett halvår”, men så är det inte. Till nästa bok kanske det tar längre tid, säger han.
Viktor Johansson är uppvuxen i Källby utanför Lidköping. Efter skrivarlinjen på Västerbergs folkhögskola och en dokumentärfilmsutbildning i Fellingsbro hamnade han för ett par år sedan i Örebro. För två månader sedan gick flyttlasset igen, den här gången till Uppsala.
- För mig spelar det ingen roll var jag bor, jag kan skriva var som helst, säger han.
I den nya boken tar han med läsaren ut i rymden. Några få personer överlever en katastrof på jorden och får hantera livet efter apokalypsen i ett rymdskepp.
- Det låter ju väldigt corny när man sammanfattar boken. Men det är kul att leka med just de här corny klichéerna som finns inom science fiction-genren och så kommer jag också med mitt poetiska språk och med min blomster-science fiction.
I boken utforskar han vad som händer efter en stor katastrof - ett undergångstema som verkar ligga helt rätt i en tid då olika domedagsrapporter om klimatet och finansmarknaden duggar tätt.
- Vi verkar hela tiden förbereda oss med apokalypsen i tankarna. Om vi gör en viss sak så kanske världen går under och gör vi inte den saken så kanske världen går under. Kanske kommer det snart att komma fler böcker om vad som händer efter jordens undergång, säger han och berättar att han länge varit fascinerad av just olika slut.
- Det finns avslut i allt: filmer, böcker, relationer, planeter. Jag älskar slutet på filmer och kan titta bara på själva slutet och försöka tolka filmen bara utifrån det. I slutet inträffar ofta filmens klimax och avgörande stund.
Trots att “Eterneller” är en roman så är den nära besläktad med “Kapslar”. Läsaren kommer att känna igen Viktor Johansson bildberusade språk.
- Jag staplar bilder på bilder, som en snabbklippt film ungefär. Det är verkligen bra om man kan få en kick av en massa bilder och metaforer och att funkar på papper, säger han.
Viktor Johansson vill gärna få bort fin-stämpeln på poesin och för att hjälpa lyriken ut ur det akademiska finrummet driver han poesisajten “Ett lysande namn” där läsarna bjuds in att tolka dikter. Han säger att inga regler och litteraturskolor råder på sajten och menar att det inte behövs studier i litteraturvetenskap för att förstå dikter.
Han hoppas också att läsare som vanligtvis inte skulle köpa en diktsamling ska uppskatta “Eterneller”.
- Varje genre har ju sina knäppa föreställningar om vad som är smalt och brett. Kanske är min diktsamling väldigt bred för att vara en diktsamling och min roman kanske är väldigt smal. Men jag tänker inte i sådana måttstockar, säger Viktor Johansson.
Susanne Claesson